Igår eller förrgår ska jag väl säga nu eftersom det är den 9de Augusti.. A det jag vill komma till är att en väldigt nära vän till mig sa såhär att idag var de tänkt att jag skulle haft en bebis. VA? sa ja inom mig själv.. Hon mådde inte alls bra, och mår heller inte så jätte bra nu heller vad jag har fattat det som. Jag är där till 110% och stöttar och hjälper henne med allt! Jag vet att hon finns där för mig också om det skulle vara något. Alla Dessa dagar som johan har varit bortrest så har vi umgåtts och pratat en hel del om våra liv. Det vi har kommit fram till är att vi är så enormt lika varandra så det är nästan skrämmande! Men hur kul som helst.. I och med vårat snack om att hon skulle bli mamma igen så slåg de mig tanken nu här en kväll, att gud vad jag är sugen på att skaffa mig en liten ängel.. Men jag är nog för ung säger vissa, men vad ska dom bry sig egentligen ? De är väl mitt beslut och mitt liv? Självklart så blir man inte bara med barn sådär hux flux, utan de måste vara igenom tänkt.. Men som de ser ut nu så får den biten vänta ett par år, tråkigt nog men helt sant..

Som jag sagt min vän, så finns jag här till 110% !
Tack för att du finns, och för att du har stöttat mig!

Aranele.