Det har varit ett par kännsliga dagar här nu ett tag.. Varför? Jag vet inte innerst inne faktiskt.. Jag kanske är fjollig som kanske är kännslig. Min energi håller på att ta slut helt ärligt talat.. Jag vill så fruktansvärt mkt när det gäller ALLT. Jag sätter en oerhört press på mig själv känner jag. Vilket jag inte förstår varför? Minsta lilla kan få mig i gråt. Men jag vet att alla kan ha sinda kännsliga, arga, och glada dagar osv. Jag är väl inne i en svacka bara. Kanske beror detta på att träningen har gått sådär.. 

Tycker dessa dagar går för fort nu.. jag får mer o mer panik över vart de ska leda till. Vill inte börja på nästa år riktigt än känner jag! detta slut på 2009 har varit tro de eller ej helt fantastiskt, när de gäller vissa saker!! Jag vill in på nästa år för att göra de året till de bättre än detta. Jag har planer för år 2010, big plans!!
Säger bara: · London · Flytt · Utbildning · Resa utomlands! And much more baby ;)

Att sitta och skall försöka vända om på dygnet är inte alltid så himla ballt. De blir mest funderingar på livet, hur ja mår, hur jag har det omkring mig. Jag är lycklig, jag mår bra, jag har det jag vill. Men ja blir också sviken, ledsen, besviken och väldigt sårad.. Dessa tankar kommer väldigt lätt upp då jag skall vända om på dygnet. Det är faktiskt bra på ett sätt. För de har verkligen fått mig att tänka ett steg längre varje gång.

För ett par år sedan var jag en mindre person än vad jag känner mig idag. Jag var mycket blygare, tog gärna inte för mig hur som helst. Jag var väldigt osäker i mig själv osv. Men detta år har jag vuxigt så otroligt mkt. Jag kan ta för mig och gör gärna det när jag kan. Jag gillar faktiskt mig själv. Jag tycker jag ser bra ut, jag är bra på de saker jag är bra på. De ända är kanske att jag ibland är FÖR snäll. Men jag har vuxigt så enormt som person. Jag är glad för det. Jag har en vän att tacka det för! 

Detta inlägg är ganska ointressant, men kände ändå att jag var tvungen att skriva utav mig lite. Tiden har gått så otroligt snabbt under de senaste 2 månaderna. Jag vill verkligen inte att de här roliga ska ta slut. En del utav mig kommer försvinna. De kommer bli tomt utan dig. De senaste gångerna vi har varit ute på äventyr så har vi börjat snacket då du skall iväg, men so fort en mening har kommit upp så säger vi i kör, den dagen den sorgen. Vilket är bra. Men nu när jag sitter här och funderar så blir jag så enormt rörd, ledsen men så oerhört glad för din skull. Det är svårt att hålla tillbaka alla kännslerna när man tänker på allt som kommer förändras här omkring oss. De största är att inte kunna få ha din närhet då man skulle behöva den. Ha den väns axel om det var något. De blir jobbigt men alltid finns vi där! Oslagbara!

Att bli stoppad för något som man vill så enormt mkt är så fruktansvärt svårt. Det gör mig verkligen ledsen och vill bara bryta ihop som en treåring. Märka att någon tar avstång från något som jag vill så himla mkt gör mig just nu så otroligt ledsen. De känns lixom hopplöst typ. De gör så ont i mig.. Men det är som det är och jag kan inte göra mer. Att vänta känns så himla jobbigt.

Jag har nu insett i livet att de handlar om att både ge och ta, ger man för mkt är de inte alls bra. De skall vara lika. Att tycka om sig själv är något alla måste lära sig för att växa som person, mår man själv bra mår sin omgivning bra. Utstrålar jag en bra positiv och härlig energi så påverkas min omgivning automatiskt utav den. Omgivningen märker såå väl om man är glad arg eller ledsen. Att se saker från en ljus sida och tänka frammåt är något alla bör göra. Vad man kan göra för att de blir bättre än att tänka att nej inget blir bättre jag har försökt och försökt. Att tänka före man öppnar munnen är en bra grej också, samt sina handlingar!Man kan bli arg och kasta ur sig en kråka då och då, men varför inte backa ett steg och tänka sig för innan man säger något..

Att inte veta vart man har sig själv är inte kul alls. Har man någon man kan prata med och diskutera framförallt med så gör det. Är den vännen din vän så lyssnar hon eller han till 100% och de stannar där! Jag har mina vänner, jag har mina nära vänner, jag har någon person som jag kan prata om allt med. Vissa jag trodde jag kunde prata om allt med. Man har många vänner, många nära vänner också. Men ytterst få, kanske bara 1 som är ens "psykolog" som man pratar ut med om allt. Det är fruktansvärt bra att känna att man har en sådan vän. Mina vänner VET att jag finns där för dom, jag lyssnar mer än gärna, hjälper gärna till med allt jag kan. Men jag har ändå lärt att jag skall komma i första hand. Kanske lite egotrippat sagt men det tycker absolut inte jag! Att man skall ta sig själv först är viktigt. Gör man inte de så är man helt ute och cyklar.

Oj detta blev ett väldigt långt och kännslofyllt inlägg.. Men de behövs ibland med. Som jag skrev så mår jag bra, är lycklig och väldigt glad :)