...med ord hur jag känner.

Att bestämma sig för att flytta ifrån allt man har, och att det sedan blev verkligt var för mig något overkligt. Detta var något jag hade väntat på så fruktansvärt länge. Dagarna innan jag skulle flytta blev jag lite rädd. Både jag mamma och pappa satt i köket och pratade lite och fällde lite tårar tillsammans. Jag trodde jag skulle få det jätte jobbigt med det mesta med denna flytt. Med vänner & jobb först och främst. Såklart kommer jag inte glömma bort mina närmaste vänner. Ni kommer alltid finnas kvar. Men lite vänner här har jag fått lite smått, och jobb har jag. På jobbet trivs jag verkligen jätte bra, alla är super trevliga, snälla och hjälpsamma. Jag har aldrig gått till jobbet och känt att 'Nej fy fan för denna dag, jag vill verkligen inte jobba idag' Och det är sant!

Vi har en jätte fin lägenhet jag och mylove, och ja ni ska få se bilder inom en snar framtid då allt är helt klart. Jag lovar :) Vi har nog haft en himla tur som fick denna i detta område. Att höra när man ringer till ALLA hyresbolag här att 'Nej, nej, nej. Det är ca 2-3års kö på ettor och tvåor' Det Var absolut inget jag ville höra. Men jag är fruktansvärt envis och vill jag något så VILL jag verkligen det. Jag sa till kvinnan i telefonen att 'Vi behöver inte kika på den vi kan ta den på engång!!' haha Då vill man verkligen ha det! Ett par dagar senare fick vi veta att vi fick den. Att vänta från den 3 November till 1 Februari var en väldigt lång tid tyckte jag. Tiden gick så otoligt snabbt i slutet. Kändes som att man inte han med riktigt.

Så nu sitter vi här. I våran 2a på Torpa i Jönköping. Jag har jobb. Våren är påväg, och jag har verkligen inget att klaga på. Igår satt jag här och funderade på just detta inlägg. Jag blev tårögd. Jag är glad, positiv till allt här. Jag är lugn och har en massa energi. Jag är lycklig och ångrar aldrig att jag flyttade hit. Jag har inte mått såhär bra på många, många år känner jag. Jag har absolut ingen hemlängtan, och jag vill vara här. Jag har han som jag älskar mest här hos mig. Vi bor tillsammans nu och det kan inte bli bättre! Mitt självförtroende har stärkts en del, och det känns som att jag har hittat mig själv. Att släppa banden till allt och alla är nyttigt! Den som inte vågar ta steget missar något så fruktansvärt mycket. Visst kan man misslyckas MEN man kan också lyckas och det har jag gjort!

Följer man sina drömmar mår man bättre och man växer så otroligt mycket! Mitt råd till er alla, följ era drömmar, ni kommer garanterat aldrig ångra er! Jag har förverklat mina två stora drömmar, och jag njuter utav livet och älskar det jag har i dagensläge så otroligt mycket. Jag älskar de liv jag har idag! ♥