Idag är de ett år sedan du var tvungen att lämna oss.
Har suttit och tittat på en massa bilder och ett videoklipp på dig. Jag sitter och gråter som ett litet barn. Jag önskar du var med oss än idag. Denna dag kommer alltid vara jobbig. Du var väldigt speciell, men fasen den snällaste hunden som fans. De kommer aldrig finnas någon som kan ersätta dig. Hade jag varit ledsen då du funnits vid liv, så vet ja garanterat vem som hade hoppat upp i mitt knä och gett mig en kram. Saknar dina kramisar, ditt huvud vilandes på min axel. De är så jobbigt. Fruktansvärt jobbigt. Det är inte bara jag alexandra lizette mamma och pappa som saknar dig, de gör även iris. Hon blev så konstig när du somnade in. Vi vill att du ska komma tillbaka. Men de vet vi att de går inte. Du finns där med oss, alltid.

Vi saknar dig, älskar dig♥